Det får mitt hjärta att tåras...
Många saker som inträffar i livet ger oss glädje. Familj, vänner, jobb, vinster på Liseberg och annat som man inte alls hade räknat med skulle inträffa. MEn en del saker som inträffar får även mitt hjärta att tåras.
JAg träffade min klasskamrats pappa på kyrkogården igår. Hans fru dog dagen före midsommar. Det gjorde ont i mitt hjärta när jag såg honom. De hade kämpat mot cancerspöket i flera år och tillsist orkade inte hennes kropp längre. det gjorde ont i mitt hjärta att se honom. Men samtidigt kanske jag och min mor var de personer som han kunde ge en del av sin sorg till. Kanske kände han att vi förstod att ingen kan förstå. Han frågade hur vi hade orkat. En fråga som är svår att svara på, men vi hade varandra på ett eller annat sätt. Jag önskar så att Jessicas mamma hade fått leva länge till. Men livet får ibland vårt hjärta att tåras.
En annan sak som göra att regnet når innanför mitt fönster idag är lilla L. Hon har kämpat sen april 2010 mot leukemi, hon är på god väg tillbaka, har avklarat högdoserna och har en tuff behandling kvar att gå igenom innan det blir ett år med dropp och tabletter. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på vad hon och hennes familj har utstått det sista 14 månaderna. Nu är det 16 månader kvar av behandlingen. Jag önskar att alla mediciner ska ha rätt effekt och att dagen då hon får gå till förskolan igen kommer snart.
Ni kan läsa om lilla L och hennes familj på http://bomsicksbomblog.blogspot.com/
Men många saker ger mig glädje, mitt i sorgen, och den glädjen tankar jag och har vid speciella tillfällen...
/Sofia
JAg träffade min klasskamrats pappa på kyrkogården igår. Hans fru dog dagen före midsommar. Det gjorde ont i mitt hjärta när jag såg honom. De hade kämpat mot cancerspöket i flera år och tillsist orkade inte hennes kropp längre. det gjorde ont i mitt hjärta att se honom. Men samtidigt kanske jag och min mor var de personer som han kunde ge en del av sin sorg till. Kanske kände han att vi förstod att ingen kan förstå. Han frågade hur vi hade orkat. En fråga som är svår att svara på, men vi hade varandra på ett eller annat sätt. Jag önskar så att Jessicas mamma hade fått leva länge till. Men livet får ibland vårt hjärta att tåras.
En annan sak som göra att regnet når innanför mitt fönster idag är lilla L. Hon har kämpat sen april 2010 mot leukemi, hon är på god väg tillbaka, har avklarat högdoserna och har en tuff behandling kvar att gå igenom innan det blir ett år med dropp och tabletter. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på vad hon och hennes familj har utstått det sista 14 månaderna. Nu är det 16 månader kvar av behandlingen. Jag önskar att alla mediciner ska ha rätt effekt och att dagen då hon får gå till förskolan igen kommer snart.
Ni kan läsa om lilla L och hennes familj på http://bomsicksbomblog.blogspot.com/
Men många saker ger mig glädje, mitt i sorgen, och den glädjen tankar jag och har vid speciella tillfällen...
/Sofia
Kommentarer
Trackback
