Tankar, formaterar och lägger in... min mänskliga hårddisk håller på att krascha....

Sitter och spurtpluggar rysk grammatik, varför kan jag inte lära mig att ta det olika etapper? Nu försöker jag fatta gerundium och participer och verb i en enda röra. Tenta har jag iallafall på onsdag och lördag.... Har imorgon på mig att få in de knasiga böjningarna...

Lillan har fått permission i några dagar nu. Hon har bara behövt åka till sjukhus för att få svampmedicin. På onsdag startar nästa del i behandlingen. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att hon ska få vara frisk och kry nu. Hon behöver få känna sig bra mitt i allt elände. Hon är verkligen världens finaste tjej!

Nu blir det kvällsmacka och sen lite sömn.... och imorgon jobb och plugg!

Bless!

Sofia

Elände också!

Lillan har fått någon svampinfektion igen, så hon fick inte komma hem igår. Jag gillar inte leukemi! även om man svarar bra på en behandling kan minsta infektion bli rent livshotande! Nu tycker jag att hon ska få vara så frisk hon kan under den här behandling och tror du på Gud tycker jag att du ska be för det!

Nu ska jag plocka in lite till på jobbet, sen ska jag hem! Är genomtrött efter den här veckan och ska plugga, plugga och jobba i helgen. Nästa vecka har jag 2 tentor och 1 show.... Så nästa söndag kanske jag börjar bli människa igen! Iallafall, välkomna på showen! Se affisch nedan.

Peace!

Sofia

En lång väntan...

På onsdag ska de göra dag 29 prov på Lillans benmärg. Utifrån den ska de bestämma hur de ska gå vidare. Under förra veckan fick hon ytterligare en infektion, men efter 3 olika antibiotikakurer sjönk crp till 3. Det är det som är så läskigt; att en liten infektion kan bli livsfarlig. Detta är svårt att greppa. Nu önksar vi bara att de dumma cellerna har sjunkit tillräckligt. Eftersom lillan har Downs Syndrom vill de inte ge henne en av cellgifterna om de inte måste och det är avgörande på onsdag. Hon måste ha svarat bra! Hon bara måste det!

Min sammanfattning av uppsatsen av de ryska avvikande substantiven gick bra. Just nu verkar hjärnan leva sitt eget liv och jag är väldigt splittrad för det mesta, men jag lyckades få ihop det och det är jag glad för.

Nu ska jag äta en kvällsmacka med min inneboende mor...

Ta hand om varandra!

Kram Sofia

En kort sammanfattning

Kära vänner!

JAg har inte haft ork att skriva så mycket sista tiden, jobbar mycket, pluggar mycket, men framförallt vill jag försöka vara stöd till mins systrar så mycket som möjligt. Just nu behöver Lilly mycket support; det kan vara att passa henne eller hennes syskon, eller bara finnas i huset och hjälpa till med det som behövs.

I måndags passade jag lilla sessan på sjukhuset, ja, på sjukhuset har hon tillbringat sin tid på sen förra måndagen, då hon hade ett crp på runt 200. Hon blev inlagd omgående. Crp:t sjönk under veckan, men steg igen p.g.a en ny infektion. NU verkar det gå neråt igen iallafall. Vad är det då för fel på henne? Hon har drabbats av leukemi: ALL pre-B. Hon verkar ha svarat bra på behandlingen hittills, men den ska hålla på i 2,5 år eller 30 månader. Så snart har hon bara 29 kvar.... Min sessa är fantastisk, hon är underbar! Och nu är vi många som ber och hoppas att hon ska bli helt frisk och få må bra på vägen dit.

Min mor bor en del hos mig nu, hennes lägenhet är vattenskadad i kök och hall, så det blir svårt att göra något vettigt där... Tur för henne att hon har 5 barn att välja boende hos då. Så ibland bor hon hos lilla sessans familj när lillan har behandling och sen kan hon välja och vraka bland oss andra vid behov. Jag har tur iaf, för mitt badrum blev storstädat idag!

Nu regnar det ute och åskan har hälsat på en del de sista dagarna, men det gör inget. Jag älskar att ha öppna fönster när det regnar och åskar!

Ta hand om varandra vänner och var tacksamma för det ni har. Uppskatta varandra och ge positiva kommentarer utan någon prestationsbakgrund! Vi behöver det!


Många kramar Sofia

"Den som vill vara störst bland er, ska vara den andres tjänare"

Sanna ord som bibeln ger oss. Gillar man den som försöker vara störst, bäst och vackrast hela tiden? Känner man sig glad i en sådan persons sällskap? Jag tror att vi bara ger och ger och inte får något tillbaka, för en sån peron vill bara ha bekräftelse hela tiden. MEn hur ska dessa ord ta sig i uttryck? Kanske genom våra handlingar? Jag själv märker ofta att jag tycker det är svårt att fråga med ord om jag kan göra något. JAg gillar hellre att göra det innan och få ett tack efteråt. När min familj hamnade i kris i början på 80-talet fick jag se dessa ords betydelse. Min syster insjuknade i diabetes, mamma låg med henne på sjukhus hela december. Vem skulle fixa kakor och mat till jul? Pappa var inte den mest skickliga kocken och vi var 5 barn som skulle ts hand om. Det fantasiska var att vid flera tillfällen kom undergörare till vår dörr med en kasse med kakor, sill, julgodis m.m och för vår familj var julen räddad. Min mamma och syster kom hem dagen före julafton och julen kunde firas som vanligt.

JAg tror att det är lika viktigt idag att vi hjälper varandra i alla situationer, det behöver inte vara kris för att man ska göra något gott för någon annan. Men i kriser kanske hjälpen är livsnödvändig för att orka. Och när vi hjälper andra blir även våra egna problem mindre, för vi mår bra av att hjälpa till.

Att tänka på någon annan först, det kallas för att vara störst!

En bra länk att läsa om hur man kan hjälpa någon som är i kris:

http://annasanatomi.blogspot.com/2010/04/hjalpa-till-del-3.html

Snart ska årets konfirmander konfirmeras.... jag ska vara där och nu måste jag sova...

Hugs!

Sofia

Mitt hjärta brister...

av sorg över att sjukdom finns.
av att små barn lider.
av att mammor och pappor är oroliga.
när syskon lider.

Imorgon gör L sin andra stora behandling, de ska även undersöka benmärgen igen och se om de små onda cellerna har dött. Jag önskar inget hellre än att De friska cellerna ska växa sig starka och de onda falla sönder och samman.

I lördags fick jag äntligen krama henne igen. Jag var på andra våningen och lekte med systern och hörde inte att de kom. Helt plötsligt kommer L i full fart uppför trappan och springer fram till mig för att kramas. Det sista steget orkade hon inte, utan benen vek sig och jag fick lyfta upp henne i famnen. Hon hade längtat efter mig. Min syster berättade att L inte hade gått många steg under veckan och att komma hem gav energi. Resten av kvällen hade hon ont och var besvärad av sonden som hon får mat och medicin i.

Emellanåt är det svårt att se att hon är sjuk, hon sjöng "ja må hon leva" för full hals för att nästa stund gråta för att det gjorde ont eller att hon inte fick gå ut. Sonden gör iofs sitt och hon blir ju mer "sjuk" när man ser den.

Hennes syskon var strålande glada för att L kom hem. De är fantastiska och underbara. MAn skulle kunna skriva en bok om allt underbart de säger och gör, dock skulle boken inte kunna förmedla den kärlek de har till L och varandra, den är för stor.

Ja, detta är en protest mot all sjukdom, för den är HEMSK!

Be för L!

/Sofia

RSS 2.0