Mitt hjärta brister...
av att små barn lider.
av att mammor och pappor är oroliga.
när syskon lider.
Imorgon gör L sin andra stora behandling, de ska även undersöka benmärgen igen och se om de små onda cellerna har dött. Jag önskar inget hellre än att De friska cellerna ska växa sig starka och de onda falla sönder och samman.
I lördags fick jag äntligen krama henne igen. Jag var på andra våningen och lekte med systern och hörde inte att de kom. Helt plötsligt kommer L i full fart uppför trappan och springer fram till mig för att kramas. Det sista steget orkade hon inte, utan benen vek sig och jag fick lyfta upp henne i famnen. Hon hade längtat efter mig. Min syster berättade att L inte hade gått många steg under veckan och att komma hem gav energi. Resten av kvällen hade hon ont och var besvärad av sonden som hon får mat och medicin i.
Emellanåt är det svårt att se att hon är sjuk, hon sjöng "ja må hon leva" för full hals för att nästa stund gråta för att det gjorde ont eller att hon inte fick gå ut. Sonden gör iofs sitt och hon blir ju mer "sjuk" när man ser den.
Hennes syskon var strålande glada för att L kom hem. De är fantastiska och underbara. MAn skulle kunna skriva en bok om allt underbart de säger och gör, dock skulle boken inte kunna förmedla den kärlek de har till L och varandra, den är för stor.
Ja, detta är en protest mot all sjukdom, för den är HEMSK!
Be för L!
/Sofia
Hej Sofia!
Jag lider med dig och din systers familj. När vi drabbas av det allra värsta och varken ser någon förklaring eller utväg, då är det svårt att se de ljusa sidorna av livet. Vi är vana vid att ha det vi behöver och att sjukdomar går att fixa nu för tiden. Då blir chocken och sorgen desto större när något riktigt allvarligt händer.
Jag är så tacksam över att alla mina fem barn har varit friska och att inga allvarliga olyckor har drabbat dem. Det kanske kan kännas som en självklarhet, men egentligen är det nog bara nåd. Jag ska komma ihåg Lilly när jag ber.
När jag själv drabbades av mitt livs största kris, som höll mig i sitt grepp i mer än ett år, var det bland annat ett par sånger som hjälpte och uppmuntrade mig. En av dem var Randy Stonehills "That's the way it goes". Tyvärr finns den varken på YouTube eller Spotify, men du kan i alla fall få läsa texten här nedanför.
Hälsningar Tony B
When you’re in the valley of despair,
Feels as though you always will be there
Let your heart be strong, though the road is long,
there’s a way to go
Soon enough the path will start to rise ,
To mountains high and clear and sunny skies.
The way will take you high, the way will take you low,
That’s the way it goes
That’s the way it goes sometimes, things are going to work out fine.
Rain will fall and then sun will shine again, that’s the way it goes
When the raging waters rush your way,
You feel like you won’t last another day.
Let your heart be brave, the calming of the waves is nearer than you know
Stormy days will be a distant dream
floating in a still and quiet stream
The river will run fast, the river will run slow, that’s the way it goes
That's the way it goes…
Life’s a mystery and we don’t always see God’s hand
He’s the Lord of love and wonder, one day we will understand
That's the way it goes…
