greatlove

 

Idag är jag en tacksam svensk! Tänk att vi får bo i Sverige! Rent och friskt och underbar natur. Vi har det såååå bra på många sätt och vis, men ändå är vi så ensamma! Hur kan det komma sig att jag känner till 7 av mina 16 grannar? Jag vet inte vilka alla är som bor i min uppgång! Läskigt! Tänk om någon av dem skulle vara i en hemsk situation och ingen brydde sig om dem? Hörde häromdagen om en ensamstående mamma, vars 12-åriga dotter drabbats av cancer och dessutom fått hemska komplikationer och blivit förlamad. Under dessa 2 månaderna har hennes mamma och pappa insjuknat i cancer och ligger på ett annat sjukhus i samma stad. Hennes syster får ta hand om föräldrarna och hon får vara med sin dotter, som behöver vak varje natt pga att hon är så sjuk. Hur ska hon orka? Hon får en viss hjälp i veckan då hon blir avlöst, men hon skulle inte behöva ha en sådan situation. Hon har vänner, men de har också ett liv och kan inte sitta vak varje natt, då man nästan inte tjänar något på det. Hon hade i denna situation behövt MÅNGA medmänniskor som bryr sig om henne, som frågar hur hon mår eller hur hennes dotter mår, några som kunde städa hennes lägenhet eller hjälpa henne på sjukhuset. Just hennes situation har berört mig! Jag behöver bli en medmänniska som bryr mig! En sak vi kan göra för alla dessa människor är att engagera oss som stödfamilj eller stödperson. Vi kan även bli fosterfamiljer eller bara volontärer för ex. Ronald Mc Donaldhusen. Är det nu så att man har svårt att göra något så drastiskt kan man alltid ringa, skicka ett kort, fråga hur de mår, fråga hur den sjuke mår, eller vad som nu har hänt. Det läskiga i detta sammanhang är att INGEN, absolut INGEN, kan hjälpa alla, men ALLA, precis ALLA, kan hjälpa någon! Så nästa gång du träffar någon på stan eller på bussen eller i trappan; Ge ett leende eller ett hej, skicka ett kort till någon som behöver uppmuntran eller helt enkelt bjud dem på fika. MEn framför allt; finns där när stormen är som värst!

Lillan har gått in på högdosbehandling nu. Hennes sista benmärgsprov visade på under 0,1% sjuka celler. Det är positivt, dock är det behandlingen man ska överleva de närmaste åren. DE fick åka hem igår, men efter 1,5 timme fick de åka iväg igen; hon hade feber. Handflatorna har flagat och de ser ut som brännskadade, men det är "bara" en biverkning. Helt vidrigt! Nu önskar vi att hon ska få MYCKET kraft, bli av med svampen och infektioner som  finns i kroppen. Om 3 veckor ska hon ha det här igen. Stackars lilla hjärtegrynet! Hon är verkligen en så fin tjej! Protesterar, men är medgörlig! Riktig hjältinna!

Så heja Sverige för fri sjukvård, men kom ihåg att ta vara på varandra! Vi behöver oss!

Hörde förresten på Simon Ådahl i kväll i kyrkan. Han är grym på rock! Keep up the good work!
/Sofia