Att jag heter Ström betyder inget!

Idag har jag gjort en massa bra saker. Varit på mitt gamla jobb, fikat med kollegor, fixat med datorn och sen drog jag mig ut till Tjörn för att hämta Calle på förskolan. Inte visste jag att det var sista resan med lilla Flisan. På hemvägen började batterilampan blinka, men det slutade med det, sen mellan Stenungsund och Kode började ljuset försvinna, bilen och hoppa och sen blev det mest stilla... Eller ja, det pep med jämna mellanrum. Vad bra att vi lever i ett mobilsamhälle kanske du tänker... ja om det nu är mer än 1% kvar på batteriet är ju det strålande! Nu fick jag iväg några "HJÄLP!!!!" till min syster som aktiverade sin man och efter ett tag då jag suttit under min flisfilt i Flisan så kom han som en räddande ängel! Då hade även mobilbatteriet sedan länge tystnat. Så, såg ni en bil som blinkade enbart då någon bil dök upp så var det jag.
Nu står den på en parkering i kommunen och väntar på att en köpare ska dyka upp... ;) Imorgon ska jag ringa de där som gärna köper "även defekta! bilar och be dem vårda henne väl... Dock kan jag inte låta bli att tänka tanken " Hon kunde väl ändå gått HELA vägen till Kungälv!"

Om 20 dagar börjar mitt livs resa, så Flisan hade ändå fått gå den här vägen, men i alla fall, hon kunde väl ändå....

Sov gott, det ska jag göra!

In His Love

Sofia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0