En hel dag i Moskva

Igår, tidigt på morgonen, lyfte planet från Landvetter. Dock landade det inte i Moskva, men dock på grund av platsbrist, på rätt terminal, alltså terminal 5 på Arlanda. Där slog jag ihjäl lite tid och tillslut fick jag gå ombord på SAS sk730 till Moskva. Där möttes jag av Natalya och Slava, de tog mig vidare via tåg, metro, tåg och ett till tåg hem till Lena där jag nu befinner mig. Det är en liten byliknande station, typ Ytterby, som nu är min vrå.

Jag besökte en stormarknad igår kväll, med betoning på STOR. Jag har aldrig sett så många kassor på rad eller fiskdisken, som verkligen var något i "hästväg" (hehe) Jag lovar att dokumentera detta på något sätt. När vi ändå besökte Globus köpte jag ett ryskt telefonnummer. Jag kan inte ringa utanför Moskva, men jag kan skicka sms till Sverige och de kan ringa mig. Eller iaf en av systrarna kan det. Nu har jag även internet hemma så så går det ju att skypa.

Idag tog Lena mig till kyrkan. Vilken fantastisk byggnad. Ett gammalt sovjetiskt kulturhus har förvandlats till ett Guds hus. Jag träffade Olga, som har ansvar för söndagsskolan och fick lite information om vad jag kan hjälpa till med. De visade mig runt och ja, jag överdriver inte, detta måste vara ett himmelrike för barnen. Jag har aldrig sett en så bra lösning. Oerhört fräscht. Jag ville bli barn på nytt och få leka i dessa rum! Mer kommer!

Kvällen avslutades med gudstjänst. Jag tror jag förstod 50% av predikan, känns bra tycker jag.

Imorgon ska jag till kyrkan och jobba igen, nu är jag trötter och ska sova lite.

Ha en glad påsk, vänner! Men glöm inte bort varför vi har den! Här firar vi påsk om ett par veckor.

Vi hörs!

In His Love!

Sofia

Snart, väldigt snart!

Imorgon är min sista dag i Sverige på ett tag. Här har utlovats sol och plusgrader. Och jag tänker njuta av dem, för i Moskva är det snö och kallt. Fast, man kan ju hoppas att våren kommer med mig!

I helgen hade jag hejdåfika för min familj och mina vänner. Jag är sååå rik! Vilken glädje det är att ha er i mitt liv! Och även ni som inte hade möjlighet att komma, men som på olika sätt har uppmuntrat mig att göra detta; TACK!

Jag lovar att jag ska dela med mig av mitt liv och mina tankar. Det blir bra det här, det jobbigaste är nog att packa och ta sig till Landvetter kl. 5.00 på onsdag. Segt.....

Najs! Jag ger lite mer tankar i morgon, denna sista dag i Sverige. (på ett tag)

Blessings!

Sofia

I morgon, om en vecka, är jag där!

Snart vänner, snart är jag i Moskva. Har jag resfeber? Japp! Men inte mer än nödvändigt. Imorgon ska jag hämta mitt visum och jag ska njuta av att ha det i min hand. Denna gången har jag nämligen jobbat med proceduren helt själv. Jag har fått god hjälp av andra, men jag fick själv ta mig till visumcentralen, visa papper och vara trevlig mot personalen. Och jag måste verkligen säga att personalen var MYCKET trevlig och hjälpsam. Även vid lingvistiska problem.

Så, nu är det lite plugg (2 lektioner till innan avresa), packning, predikan på söndag, hejdåfika med syskon, hejdåfika med vänner, semlefika, påskmat, fiskrätt, handling och tillslut PACKA.

Vi ses snart kära vänner!

/Sofia

Hjälpsamhet och 15 dagar kvar...

I helgen har jag återigen mött hjälpsamhet. Och det följs av stor tacksamhet! Jag frågade ett par i kyrkan om de kunde titta till min bil i väntan på mitt reg bevis, den stod lite illa till och skulle kunna bli skrotad på plats, så erbjöd de sig att bogsera den hem till sig. de bor i närheten... Sånt gör mig enormt tacksam!

Nu är det 15 dagar kvar och en annan sak jag är tacksam över är att pastor Åke Carlsson, Livets Ord i Göteborg, tog sig tid att prata med mig om visumproceduren. Jag känner mig mycket lugnare nu ska ni veta! Maratonveckan verkar bli lite lugnare än vad jag trott... dock är den fortfarande en maratonvecka. Om 20 minuter börjar lingvistiklektionen, ikväll ska jag ÄNTLIGEN träffa Anna-Lena, i morgon MÅSTE jag plugga, packa OCH ta ett par sprutor till. (fast jag kommer vara på Bönehuset på kvällen, det sociala är viktigt) Onsdag blir det plugg och packa igen för på torsdag kommer en annan hjälpsam människa och hjälper mig att städa lägenheten fint för Josef, som flyttar in på fredag. Vad händer på fredag då? Då förväntar jag mig att inbjudan kommer och att jag kan ta mig till Visumcentralen i Göteborg. Spännande nu!

Ha det gott vänner!

In His Love
Sofia

Ännu en rädsla övervunnen!

Idag, dagen efter det stora bilhaveriet, har jag kommit på att det är bra att ha sitt registreringsbevis tillgängligt om man vill skrota bilen. Nu tar det några dagar till och den står där den står. Då blir jag tacksam för vänner som lånar ut sina bilar till mig. Tack Mireille!

Under dagen har jag kommit över en big rädsla! Jag har tagit 2 sprutor, en i varje arm. Nästa vecka blir det ett par till och slutligen, dagen innan dagen D blir det ytterligare en eller två. Är jag sjuk? Nä, jag är frisk och vill så vara! Så har du inte haft mässlingen bör du vaccinera dig (jag har haft både påssjuka och röda hund, men det hjälpte inte, mässlingen härjar återigen i vårt land. Bor du dessutom i Kungälv bör du ha tagit TBE. Stelkrampen är för skojs skull och hepatit A och B ja, det kan vara bra att ha när jag nu ska göra en av mitt livs resor! Men i alla fall; de ger mig ett bra skydd i framtiden med!

Annars rullar allt på, lite för fort just nu, hinner inte allt jag skulle behöva. Så antagligen kommer jag att slänga ner det sista innan jag lämnar över lyan och i sommar kommer jag fundera över vad jag har gjort av allt.

Nä, nu ska jag slumra en stund för imorgon, några timmar på dagen ska jag spela mitt livs första bowlingmatch, som är på riktigt... Ni kommer få veta i morgon om jag gjorde livet lättare för min medspelare!

Peace!

Sofia

Att jag heter Ström betyder inget!

Idag har jag gjort en massa bra saker. Varit på mitt gamla jobb, fikat med kollegor, fixat med datorn och sen drog jag mig ut till Tjörn för att hämta Calle på förskolan. Inte visste jag att det var sista resan med lilla Flisan. På hemvägen började batterilampan blinka, men det slutade med det, sen mellan Stenungsund och Kode började ljuset försvinna, bilen och hoppa och sen blev det mest stilla... Eller ja, det pep med jämna mellanrum. Vad bra att vi lever i ett mobilsamhälle kanske du tänker... ja om det nu är mer än 1% kvar på batteriet är ju det strålande! Nu fick jag iväg några "HJÄLP!!!!" till min syster som aktiverade sin man och efter ett tag då jag suttit under min flisfilt i Flisan så kom han som en räddande ängel! Då hade även mobilbatteriet sedan länge tystnat. Så, såg ni en bil som blinkade enbart då någon bil dök upp så var det jag.
Nu står den på en parkering i kommunen och väntar på att en köpare ska dyka upp... ;) Imorgon ska jag ringa de där som gärna köper "även defekta! bilar och be dem vårda henne väl... Dock kan jag inte låta bli att tänka tanken " Hon kunde väl ändå gått HELA vägen till Kungälv!"

Om 20 dagar börjar mitt livs resa, så Flisan hade ändå fått gå den här vägen, men i alla fall, hon kunde väl ändå....

Sov gott, det ska jag göra!

In His Love

Sofia

22 dagar kvar...

Idag fick jag ett trevligt besked på mailen; min hyresvärd har godkänt min uthyrning! Så nu kan jag med frid i sinnet lämna öve lägenheten i Josefs händer i 4 månader, (ett par veckor innan jag åker och ett par veckor efter att jag kommit hem)
Imorgon kommer syster "städa och släng" hit och hjälper mig med att packa ner det som inte ska vara framme under tiden jag är borta. Också en bra sak att få till. ;)

Kvällen tillbringade jag i Bönehuset Shekinah. Vi åt tillsammans, såg en väldigt bra film om det som sker när vi älskar människor till Gud och så avslutade vi kvällen i bön. Det är så gott att få träffas så! Jag blir så glad varje gång!

Nu behöver jag sova, imorgon startar dagen med 1-årskalas för Leo, sen blir det rensa, släng, städa och packa med systern som även kallas Helena.

Fattar ni, om 22 dagar är jag där! Moscow2013

In His Love
Sofia

23 dagar kvar

Idag har jag gjort ett litet solo på Brandströmska förskolan i Backa. Väldigt mysigt och kul. Dock vågar jag inte jobba för mycket nu, jag har en lägenhet att packa ihop, studier att klara av och faktiskt lite socialt umgänge som jag vill njuta av. Sen är det en hel massa som jag skriver upp på min "komihåg" lista. :)

I lördags kväll skulle jag bara städa av toaletten, det slutade med att jag skurade hela badrummet, från golv till tak! Ikväll tänkte jag rensa i strumplådan, nu ligger alla kläder ute också... Hmmmm... jag får ta itu med det efter lite sömn. För mitt i allt behöver jag översätta lite saker, lära mig lite grammatik på ryska och läsa på om Rysslands utrikespolitik. Nice?! Ja, det är det faktiskt.

Tisdagen kommer, som vanligt, starta med bön i pingstkyrkan och avslutas med kvällsbön i Bönehuset. Däremellan behöver mirakel ske! :)

Nu är det bara 23 dagar kvar! Och jag har nästa svårt att förstå det!

Moscow2013, soon and very soon!

/sofia

(del)Målet i sikte! Moscow2013

I dessa idrottsdagar, där Norrmännen har gång på gång varit starkare än svenskarna, så satt Olssons VM-guld som en smäck! Dock måste jag säga att Sverige har ju visat god form med att införskaffa en del silver....Även i FriidrottsEM har ju medaljerna regnat över våra unga förmågor. Har de haft något mål att se fram emot? Hm... jag antar det. Tänk om de åkte och stavade sig fram och sen fanns inget mål att göra segergesten i. Hur många skulle köra ett Vasalopp utan att det fanns ett mål? Hur många av våra friidrottare skulle köra dag efter dag om de inte hade en tävling av betydelse att vara på topp till? Antagligen ingen. Några kanske skulle träna lite för skojs skull, men de skulle aldrig någonsin hoppa över 2 meter utan att ha målet i sikte och våga gå vägen för att nå dit.
 
Jag har ett mål i sikte! Inte en målfålla i Mora, eller en hoppgrop på Ullevi utan en stad. En stad jag har besökt många gånger, eller iaf mer än 4 gånger. En stor, vacker och historisk stad. En stad som har en viss betydelse i världen. den staden heter Moskva. Jag är sååå glad över att få komma dit och få lov att bo där och vara där. Jag kommer att vara volontär i Livets Ord i Moskva. Det är en stor församling som har ett mycket spännande arbete i Rysslands huvudstad. Jag ser framemot att få tjäna Gud och betjäna människor. 
 
Men när startade drömmen om Moskva? Hm... Låt mig berätta...
 
Det var en gång en 11-årig flicka som var på KdS:s julfest i Kungälv. Då hade de besök av et ungt par som hade varit på långresa genom det otillgängliga Sovjetunionen. De hade åkt Transibiriska järnvägen och visade diabilder.  Den 11åriga lilla flickan bara visste, en gång skulle hon dit! En gång skulle hon också vara på ett sånt tåg. Flickan lärde sig allt hon kunde hitta om Sovjet, hon lärde sig de olika republikerna och deras namn, hon läste på om de kristna i detta land, hon bad för detta land. När hon så skulle välja c-språk på gymnasiet blev det såklart Ryska. (det var 1:a gången på åratal som gymnasiet gav den möjligheten) Samma dag hon började gymnasiet var det statskupp i Sovjet, Jeltsin trädde fram och bara några månader senare var Sovjetunionen ett minne blott. Och ett halvår senare var den lilla flickan, som nu inte var så liten längre, på väg till Ryssland. Med färja och tåg kom hon hela vägen till Kazan. Vilken upplevelse för en ung tjej, som inte fyllt 17 än, att se detta land, möta detta folk och bli berörd av deras stora glädje av hennes besök. Under åren på gymnasiet var den numera unga kvinnan både i Ukraina, Uzbekistan och Ryssland. Och passionen blev bara starkare och drömmen att få göra något mer för detta land blev stark. Men så gick flickan vidare, livet svängde åt olika håll, ibland blev drömmen starkare, ibland svagare. ibland mötte hon människor som gav goda ord som närde drömmen, men ibland kom de där som fick henne att se ner på den dröm hon hade. Åren gick, hon åkte iväg ett par gånger till Georgien. Drömmen började leva igen. Efter ett par år tog hon steget att läsa ryska på universitetet och drömmen blev starkare och starkare. Och i julas tog hon beslutet att gå vidare, läsa klart sin ryska och åka till Ryssland. Där är målet, eller ja, iaf ett delmål för henne. Vad som händer sen? Framtiden har inte varit än, så det kapitlet kanske skrivs i sommar, för jag har ingen aning om vad som händer i sommar!
 
Har du orkat läsa? Tack för att du tagit del av min berättelse!
 
Jag återkommer med nästa kapitel!
 
Herrens frid över er!
 
Sofia

RSS 2.0