Ibland rinner mina tårar.
Jag blir ofta berörd av människors liv. Jag blir berörd av bloggar jag läser, av människoöden, förluster, segrar och bakslag. JAg blir berörd och funderar på vad jag kan göra för någon annan.
Vår familj har stridit mot elaka cancerceller de sista åren. En liten flicka, 3,5 år, insjuknade 2010 i ALL (akut lymfatisk leukemi). En liten Lilly som har en syster och bror, en mamma och pappa, flera fastrar och farbröder, flera mostrar och morbröder, en mormor och en farmor och en massa kusiner. En liten Lilly har under dessa år fört den största kampen, det är hon som mest har slagits mot de elaka cellerna, det var hon som tappade håret, svullnade upp av cortison, sövdes, opererades och led.
En liten Lilly, en fantastisk himmelbit, är idag snart 6 år och inne på sista månaden av behandlingen.
En liten Lillys familj är också hjältar, som under åren kämpat, och fortfarande kämpar, mot oron och rädslan. Som lämnat sina egna behov och fokuserat på att striden mot de elaka cellerna ska vinnas till varje pris. Jag ber varje dag att striden är vunnen.
En blogg fick mig att fundera, http://vitakrigare.blogspot.se/2012/09/skot-du-ditt.html
Jag vill efter den här striden bry mig om männsikor på ett mer konkret sätt. Min bön är att kunna vara generös i det jag gör. För det jag gör kan betyda allt, verkligen allt, för en människa vars liv har brustit helt.
En liten Lillys mamma skriver på en blogg. Ni kan följa deras krig mot de elaka cellerna, men även deras glädje mitt i allt det svåra.
http://bomsickabomblog.blogspot.se/
Detta inlägg kanske inte berör dig överhuvudtaget, synd, men mig berör det iaf!
/Sofia
Vår familj har stridit mot elaka cancerceller de sista åren. En liten flicka, 3,5 år, insjuknade 2010 i ALL (akut lymfatisk leukemi). En liten Lilly som har en syster och bror, en mamma och pappa, flera fastrar och farbröder, flera mostrar och morbröder, en mormor och en farmor och en massa kusiner. En liten Lilly har under dessa år fört den största kampen, det är hon som mest har slagits mot de elaka cellerna, det var hon som tappade håret, svullnade upp av cortison, sövdes, opererades och led.
En liten Lilly, en fantastisk himmelbit, är idag snart 6 år och inne på sista månaden av behandlingen.
En liten Lillys familj är också hjältar, som under åren kämpat, och fortfarande kämpar, mot oron och rädslan. Som lämnat sina egna behov och fokuserat på att striden mot de elaka cellerna ska vinnas till varje pris. Jag ber varje dag att striden är vunnen.
En blogg fick mig att fundera, http://vitakrigare.blogspot.se/2012/09/skot-du-ditt.html
Jag vill efter den här striden bry mig om männsikor på ett mer konkret sätt. Min bön är att kunna vara generös i det jag gör. För det jag gör kan betyda allt, verkligen allt, för en människa vars liv har brustit helt.
En liten Lillys mamma skriver på en blogg. Ni kan följa deras krig mot de elaka cellerna, men även deras glädje mitt i allt det svåra.
http://bomsickabomblog.blogspot.se/
Detta inlägg kanske inte berör dig överhuvudtaget, synd, men mig berör det iaf!
/Sofia
Kommentarer
Trackback
